Jan Abildgaard Pedersen är utvecklingsansvarig på Dynaudio. Han vet allt om digital signalbehandling (DSP). Han har bakat in all den kunskapen i företagets sortiment av aktiva högtalare – Focus XD och Xeo.
"Typiska hi-fi-människor" kanske ser Jan som djävulen själv (men det är han inte alls – han är en schyst kille), det handlar antagligen bara om en missuppfattning om vad DSP är. Eller snarare ett otrevligt minne av vad det var: ett ganska skumt sätt att försöka göra en bristfällig situation bättre. Och misslyckas kapitalt med det.
Teorierna bakom DSP har funnits i decennier – mer än ett halvt sekel faktiskt – men det var inte förrän med utvecklingen av cd-formatet som teorierna togs i praktiskt bruk (när de redan började bli föråldrade).
Tekniken är beroende av datorhästkrafter för att leverera resultat. Ju fler desto bättre. Och eftersom dåtidens processorer inte klarade jobbet höll resultaten helt enkelt inte måttet.
Vad är DSP inte?
De flesta som tänker på DSP tänker på algoritmer som försöker få vardagsrummet att låta som en gigantisk konsertlokal, eller som lägger på fläskiga och onaturliga ekoeffekter på ljudet. Vi pratar inte om nåt sånt, eller ens om att konvertera tillbaka stereoljud (eller mono) till flerkanalsformat. Det här handlar om långt mer fundamentala saker.
På det stora hela kompenserar DSP för de fysiska lagar som akustikdesigners önskar inte existerade. DSP ska ta hand om de utmaningar som ditt rum, eller den fysiska utformningen av din högtalare, innebär – utan att någon information går förlorad. Meningen är att få högtalare att låta som de ska låta.
Det kan jämna ut vissa frekvenser och motverka att information går förlorad i signalbanan. DSP kan också manipulera signalen för att balansera ut ojämnheter i själva rummet. För Dynadio handlar det om att komma så nära den ursprungliga inspelningen som möjligt, oavsett vilket skick högtalaren är i.
Och att göra det i den digitala domänen är mycket lättare än det är med en analog signal.
Digitalt ljud består av en samling ettor och nollor, dvs. spänning/ingen spänning. Om spänningen ligger över en viss gräns är det en etta och under gränsen motsvarar det en nolla. Det ger manöverutrymme: om tröskeln är 2,5 V så är allt under tröskeln lika med en nolla – så även om den inkommande informationen kan ha störningar, har den utgående informationen inte det. Och det är samma sak varje gång.
Att arbeta med digitalt ljud och justera för sådana störningar öppnar upp en värld av möjligheter i fråga om att reproducera ljud.
När det gäller Focus XD och Xeo är en av applikationerna lika enkel som den bakre ratten som gör det möjligt för dig att meddela högtalaren var den befinner sig i rummet: i ett hörn, intill en vägg längst in eller fritt stående i rummet. DSP tar hänsyn till det och är konstruerad för att se till att högtalarna låter likadant oavsett var i rummet de står.
När allt kommer omkring så är det ju därför du köpte dem – för ljudets skull. Varför skulle du nöja dig med ett ljud som låter annorlunda beroende på var du ställt högtalarna?
Det funkar i delningsfiltret också. Eftersom aktiva högtalare har en separat förstärkare för varje högtalarelement ger DSP ingenjörerna mycket mer kontroll över de enskilda frekvenser som de jobbar med – och samtidigt över den övergripande prestandan. Det betyder att de kan använda mer sofistikerade kretsar med övertoner och lägre förvrängning och komma närmare att helt eliminera den naturliga förvrängning som varje fysisk högtalare alltid har.
Och eftersom det avancerade DSP-systemen som Dynaudio använder är så kraftfullt kan de göra likadant med all data som högupplöst ljud kastar i deras väg, lika lätt som de kan med den relativt stillsamma takt av ettor och nollor som kommer ur en cd.
Vad mer kan den göra?
Det finns mer att vänta. Jan och hans team, som arbetar på Dynaudios splitter nya forsknings- och utvecklingscenter på huvudkontoret i Danmark, jobbar just nu flitigt på förbluffande ny teknik som kan revolutionera sättet som vi lyssnar på musik på. Och allt hänger på DSP!
"Vi utforskar även hur det kan omdefiniera upplevelsen utan att kompromissa med ljudkvaliteten." Rumslig anpassning är en av möjligheterna, förklarar Jan, och det handlar om något mycket mer genomgripande än den lilla ratten på baksidan av dagens aktiva högtalare. "Vi vill ha en högtalare som är konstruerad och inställd i rummen vi lyssnar i så att de låter exakt likadant i alla andra rum", förklarar han.
Målet är att den som bor där ska höra exakt vad ingenjören hörde – och det inbegriper en väldig massa mätningar, algoritmer, data ... och tålamod.
Teamet utforskar även möjligheten att skapa s.k. "ljudzoner". "Klassisk musik spelas vid soffan och rock intill fåtöljen, i samma rum och från samma högtalarsystem, utan att de påverkar varandra", fortsätter Jan. Ja, ljudzoner är en teoretisk möjlighet med den teknik som han och hans ingenjörer försöker realisera.
Men det är en sak DSP inte kan göra – och det är att få en dålig högtalare att låta bra. Jan berättar att de alltid utgår från basnivån hos en bra högtalare. Effekten från ytterligare datorkraft är bara grädden på moset.
Så, nej – DSP är inte av ondo. Tvärtom kan det faktiskt vara räddningen för traditionell hi-fi.
För att läsa mer om Dynaudios aktiva högtalare, klicka här >>
